Nattkörning

En horkörning, så klart. Hon blond, kort-kort läderkjol och röd blus, hårt sminkad med rouge och kajal till max.
"Öh, tjejen, kör till Holsterhausen, sjukhuset, OK?"
Killen verkar inte helt klar och ramlade nästan in i bilen när dom klev in på Segerothstrasse. Dom trakterna känner man ju till: Nordhofstrasse, Stahlstrasse alldeles bakom Krupp. Tidegare den största bordellen i landet.
Rolf ligger hemma i sängen så jag får köra runt i taxin i natt. Bil 19, Angelika Weber på nattskift därför att hennes älskare precis har kommitut ur fängelset. Asfalten sjunger under Daimlers hjul. Klockan är halv tre på natten.
"Öh, tjejen, stanna!"
Och knappt har jag stannat förrän blondinen är ute ur bilen och borta.
Så som hon springer lär hon inte komma tillbaks. Konstigt bara att killen i baksätet inte säger nå't. Jag vänder mig om för att ta reda på vad som är på gång, då han faller fram mot mig.
Glasartad blick, ett dött uttryck och en aning blod på skjortan. Fan också, han är verkligen död. Det ser ut som ett sticksår i magen på honom.
Det måste ha varit blondinen...fast, varför skulle hon just skaffa en taxi om hon ville ha ohjäl honom? Snuten.Om jag begär hjälp över taxiradion är dom här på tio minuter. Polisbilar, krim-jouren. Handväskan ligger i baksätet bredvid den döde. Det måste vara blondinens, läder mörkröd och den är inte stängd. Läpstift, puder, nycklar, tamponger, tuggummi, ett par gröna tabletter och ett plastfodral med paper. Hälsokort for prostituerade med namnet Helga Werz, lottokupong - också Helga Werz, Nordhofstrasse 24, ett recept och ett foto. Det är klart, man borde inte röra något, men vadå...?
Innerbelysningen är dålig, men ändå - visst är det Rolf på fotot. Arm i arm. Med blondinen någonstans vid en strand. Han har inte mustasch ännu men samma långa svarta hår med lockar til axlarna - som en ängel, han ser yngre ut. Blondinen i bikini med trånande ögon och plutande mun. Vad har Rolf ihop med blondinen? Varför har jag överhuvudtaget haft med honom att göra? Vad är det egentligen som händer?
En kollega susar förbi mig och blinkar med ljustutan. Här kan jag i alla fall inte bli stående.
Jag kör vidare och låter taxametern fortsätta gå så att taxiskylten på taket inte lyser. Herre Gud, 37 mark och 40 Pfennig,det måste jag se'n ta ur egen ficka.
Riktning Frohnhausen. Ett lignt bostadsområde, utan liv och rörelse.
Jag vill inte ställa till några problem! sa Rolf när han flyttade in hos mig. Först gäller det att få fotfäste igen och se'n att se framåt.
Om jag går till polisen kommer dom att börja söka efter blondinen. Fotot kommer säkert också att intressera dom. Fotot måste bort, så mycket är säkert.
Jag tar det ur fodralet och sticker in det min plånbok. Fastän - om snuten tar blondinen har hon säkert ett annat att berätta. Om Rolf bland annat. Nej, det går inte. Jag måste glömma blondinen helt. Och hur, säger jag till snuten, har liket hamnat i min bil?
Rüdesheimer Platz. Där framme ligger koloniområdet.
Jag stannar vir trottoarkanten, se'n gäller det att skärpa sig och tänka efter. Inga problem - alltså: inget lik i min bil, inga frågor, ingen blondin.
Jag måste få ut killen. Och se'n köra vidare. Jag tror inte att nå'n såg när dom steg in i bilen på Segerothstrasse.
Hur länge har jag stått här? Två minuter, tre minuter? 48:60 på taxametern. Jag lägger i växeln och rullar förbi koloniträdgårdarna. Det är mörkt här. OK, i med friläget, stig ur, upp med höger bakdörr. Killen ramlar nästan på mig. han är inte tung, ungefär en och åtti lång och cirka 65 kilo. Läderjacka, guldringar på fingrarna och en Rolex med briljanter runt handleden. En så'n kostar 30.000, om man skulle...
Som om jag inte hade nog med problem. Jag lägger honom under ett par buskar och se'n inge mer med det - som borta.
Blondinens handväska ligger på sätet bredvid förarplatsen. Jag är på Frohnhauser Strasse och märker först nu att taxametern fortfarande är på. 56:80, jag stänger av den.
Helga Werz, Nordhofstrasse 24, står det på lottokupongen och på hennes friskintyg från tjänsteläkaren. Hon går alltså på sporten. Och den döde med sin Rolex...hennes hallick? Förmodligen. Och vad har Rolf med den här saken att göra? Har blondinen och han varit tilsammans, eller vad?
Jag vill veta det nu. Alltså, ut igen på Segerothstrasse. Blondinen måste kunna berätta något. Hon var i alla fall med när killen dog. Dessutom ramlade killen nästan in i bilen, han raglade, och blondinen ville till sjukhuset - det är klart, han hade redan knivsåret.
Till vänster ligger Nordhofstrasse.
Blåljus blinkar framför ett av husen och jag behöver inte titta efter för att veta att det är nummer 24. Jourlärkarbil, polisbilar och kriminalpolisens minibuss.
Där står människor, framför dörren står en polis i uniform på vakt, de t är ingen som lägger märke till om jag också ställer mig där. Bredvid mig far en från tidningen omkring och frågar ut folk.
„Hos den där Werz har dom haft ihjäl en", säger någon.
„Dom slogs", säger en av hororna. „Kunden kände väl Helga se'n tidigare och ville henne nå't. Och just då kom Harry, hennes hallick...med kniven..."
Nu kommer ambulanskillarna med båren. Det ligger nå'n på den med ett lakan över ansiktet. Han är säkert död och när lakanet glider ner fotograferar tidningskillen som en galning. Alla trängs och jags ser bara en rutig skjorta och svarta lockar - som på en ängel.
„Helga var gift med honom en gång i tiden", säger nå'n.
Jag måste hem. Rolf är säkert där. Alldeles säkert.

(Översättning: Thomas Böös).